Jämtarna speedway
Efter många års uppehåll så startades 2005 återigen speedwayverksamheten i Jämtland. På 70-talet kördes det seriespeedway på Fyrvalla i Östersund. Då körde Jämtarna i division 3 norra och hade sin bästa säsong 1974 med serieseger. 1977 var sista året det kördes på Fyrvalla eftersom anläggningen skulle rivas för att försvaret skulle bygga utbildningscentrum på den platsen.
År 2005 kördes en öppen tävling, Jämtarna Open, på Östersunds motorstadion i Lungre. Den tävlingen vanns av Stefan Dannö. Året därefter anmäldes ett serielag till division 2 norra och vår förhoppning är att speedwaysporten skall utvecklas och få en varaktigt stabil grund i Jämtland.
Lite Jämtländsk speedwayhistoria
Den 16 juli 2005 skrevs ett stycke norrländsk motorcykelhistoria i Östersund. Sveriges nordligaste speedwaybana invigdes vid Östersunds motorstadion. Det blev en gala med gästande elitförare där flera har rötterna i Jämtland.
Äntligen har den ovala speedwaycirkeln
slutits. Speedwaysporten är tillbaka i Jämtland efter 28 år i träda.
Ingen motorklubb i Norrland har
"exporterat" så många och så bra
utövare i någon mc-sport som JMK
Östersund. Sporten det handlar om är
speedway.
En klubb i norr får sällan
behålla sina stora talanger, oavsett
idrott. Lilla JMK har av någon
anledning alltid lyckats skaka
fram skickliga speedwayförare, några
av dem har som bekant nått den
absoluta eliten i Sverige och några har
även blivit stora utomlands.
Speedwaysporten försvann från
Jämtland och Fyrvalla IP 1977 men även efter den epoken har speedwaytalanger kommit
fram. Nu är andra och tredje generationens "metanolungar" med jämtblod på frammarsch i
klubbar söderut. Och lita på att nya speedwaytalanger åter kommer att dyka upp nu när en ny
Östersundsbana äntligen blivit verklighet.
Men vi tar det hela från början.
Speedway fanns i hela norra Sverige under 1950-talet. Då var
det inte så noga med banornas utformning.
Begrepp som bullermätningar och miljöproblem var heller inte uppfunna.
Det åktes speedway på många centrala idrottsplatser i städerna. Det var även vanligt med
1000-meters tävlingar på travbanorna. Dessa sandbanerace förekom ända från MC-sportens
barndom i hela Sverige och övriga Norden. De flesta som satsade på speedway åkte även
sandbana.
När motorcykeln ersattes av bilen som fortskaffningsmedel i början av 1960-talet så
påverkade det även speedwaysporten. Plötsligt dog sporten ut i norr. I Gävle och Sundsvall
försökte man i det längsta. Den nordligaste permanenta banan som överlevde blev Avesta.
I Östersund fanns ingen permanent bana. Man åkte på Lövsta IP. Där fick man vara lite på
nåder. Precis som vid Balderhovs IP i Sundsvall så kämpade några entusiaster för att hålla liv
i verksamheten. I Östersund gav man dock aldrig riktigt upp.
– Jag tror att vi höll på där fram till 1965, sedan var det färdigåkt, berättar Torbjörn "Totto"
Dannö, en av speedwaysportens verkliga frontfigurer i Jämtland.
Torbjörn debuterade 1963. Då körde han ett JSM-kval i Kumla. Torbjörn köpte en Jap av
Anders "Putte" Sjödin. Det var för övrigt Eskilstuna-stjärnan Joel Janssons gamla hoj.
Torbjörn blev speedwayfrälst 1957.
Då fick han som femtonåring testa kusinen Arne
Lindgrens hoj. Arne tillhörde de yngsta i det äldre gänget som var aktiva under 1950-talet.
Namn som Arne Jonsson, Gösta Holmberg, Hans och Kurt Appelqvist, Stig Eliasson, Bernt
"Bar" Nilsson, nämnde "Putte" Sjödin och Bengt Näslund. Den sistnämnde värvades till
Vargarna i Norrköping som 20-åring. Han var den förste stortalangen från Jämtland. Tyvärr
gick han bort i förtid. "Putte" Sjödin var den förste jämten som placerade sig i en tävling med
SM-status. Sjödin åkte JSM-final 1958 och blev nr 14 där.
Torbjörn Dannö höll med viss hjälp av Arne Lindgren liv i sporten i Jämtland under 1960-
talet. "Totto" blev den där omistliga länken som gjorde att sporten aldrig riktigt dog ut i republiken. Han försökte träna på grusplaner här och var. Han åkte till Trondheim och han
körde 1000-meters tävlingar i grannländerna.
Börje Sjöbom från Matfors i Medelpad gjorde
lumpen vid F4. Han och kompisen Sven Renlund brann för speedway. De lärde känna "Totto"
och tillsammans åkte de i bland söderut för att träna. Torbjörn började tävla för Indianerna i
Kumla 1969-70. Han blev den förste i raden av senare många jämtar och även några
medelpadingar som fick Kumla och Örebro som klubbadresser.
En major Kullberg på A4 hjälpte JMK:s entusiaster att komma in på Fyrvalla IP 1968. Då tog
det fart med såväl speedway som isracing. Det hade åkts isracing där tidigare, men nu blev
banan första och enda permanenta arena för speedway sedan 1950-talet. En hel mängd
duktiga förare kom snabbt fram. Många is-åkare hade speedway som hobby på sommaren
men några satsade helhjärtat på barmarkssporten.
Fyrvalla-epoken pågick mellan åren 1970-77. Under hela den tiden hade Jämtarna ett serielag
i division 3. Först var man
strykpojkarna som alltid blev sist
När etablerade Börje Sjöbom och
Torbjörn Dannö "kom hem" till Östersundsklubben och fick sällskap
av ett gäng unga talanger så blev
Jämtarna plötsligt ett topplag. I flera år vann man division 3-serien och
höll så när på att gå upp till division
2 inför säsongen 1975.
1974 mönstrade Jämtarna sitt dittills bästa och kanske allra starkaste speedwaylag under guldåren. Hans Decker, Åke Fridell, Rolf Fridh, Torbjörn Dannö, Per-Ove Gudmundsson och Börje Sjöbom körde hem segern i division 3 och fick köra div 2 kval mot Masarna Där förlorade man.
Åke Fridell värvades till Indianerna, Kumla och
P-O Gudmundsson styrde kosan mot
Getingarna i Stockholm. P-O var med och vann elitserien med Getingarna några år senare.
Hans yngre bror Kjell-Åke värvades till Masarna.
Fridell blev den förste i en rad förare från Jämtland och Medelpad som bosatte sig på
Närkeslätten när Fyrvalla försvann. Jämtarna Tomas Engman och Anders Arnell följdes av
medelpadingarna Bengt Fogelberg och Christer Sjöbom. "Pip" Fogelberg hann med att dra på
sig Jämtvästen.
Peter Lindgren och Ulf Olofsson var två som precis hann med ett par säsonger innan Fyrvalla
gick i graven.
Vid sista Fyrvalla-tävlingen hösten -77 visade en viss 10-åring med namnet Tommy Lindgren,
son till Arne Lindgren, upp sig på en fullstor speedwayhoj. Tio år senare var han nia i JSMfinalen
med klubbadress Indianerna. Tommy blev VM-förare i isracing och internationellt
meriterad även på sandbana och gräsbana. I dag är Tommys son Fredrik svensk juniormästare
och var snubblande nära att ta även Junior-EM 2003. Fredrik är således tredje generationen
Lindgren som kör speedway.
Fredrik är en av svensk speedways stora framtidslöften.
Torbjörn Dannös söner Roland och Stefan började med 80 cc motocross och sågs under 80-
talet köra speedway med sladd hemma på lägdan vid Lillsjöhögen. Bägge visade sig vara
mycket begåvade och flyttade söderut för att satsa på speedway när de blivit vuxna nog. I dag är Stefan Dannö svensk mästare i speedway. Den förste någonsin från Norrland och
Jämtland. På gräsbana blev han 9 i EM -94 och på 1000 meter sandbana var han sexa i VM -
91. Sedan 1991 har Stefan kört VM och SM. Storebror Roland var sexa i JSM 1985 SM-sexa
1986 och sjua i VM på sandbana 1988.
Åke Fridells son Niklas har kört JSM de senaste åren med bland annat en elfte plats 2003.
Tomas Engman har en son som heter Johan som nu tillhör de bästa juniorerna i det västra
distriktet. Han var i somras med och tog guld i elitserien med Västervik.
Stefan Dannö samt unga herrarna Lindgren och Engman var med när speedwaybanan vid
Östersunds Motorstadion invigdes 2005. Vi var många som fick lust att stå i givakt och fick
en tår i ögonvrån. Äntligen får vi vara med om det som vi så länge drömt om.
Och 2006 kör Jämtarna serie-speedway igen! Men det är en helt annan historia...
Tord Lundgren
